Välkommen till Svensk Privatmotormarknad

Som säljare betalar du 150 kr per dag för att ställa ut din bil. Fördelarna är många jämfört med att sätta in en annons i tidningen: Du slipper sitta hemma och vänta vid telefonen och du slipper stämma möte med eller bjuda hem den som svarar på din annons. På Privatmotormarknaden kan du under några få timmar visa din bil för många potentiella köpare – och förhoppningsvis göra en snabb och smidig affär.

Även för köparen är detta ett mycket bra alternativ: Du kan i lugn och ro gå runt och titta på många bilar, provköra och köpslå med ägaren, i stället för att svara på en annons och kanske få åka lång väg för att titta på en bil som du sedan ändå inte vill köpa.

Från 1987 och 14 år framåt fanns Privatmotormarknaden vid OBS! Bäckebol (numera Coop Forum) men 2001 flyttade verksamheten till Järnbrottsmotet (Frölunda).

Mikael Emdenborg som driver verksanheten tar emot kunderna och hjälper till med pappersarbetet när köpare och säljare kommit överens.

Viktigast av allt med denna typ av fordonshandel är dock miljövinsterna. Politikerna vill på olika sätt få bort bilar från innerstan och man vill minska trängsel och utsläpp. Privatmotormarknadens upplägg går helt i linje med detta. Man håller till på en pendelparkering utanför stadskärnan, som annars skulle stå oanvänd. Platsen nås dessutom lätt med kollektivtrafiken. Handeln bedrivs på helgerna – och man tar därför inte upp plats bland pendlarna i vardagstrafiken.

Många människor vill numera se sig som miljömedvetna, men ofta begränsar sig miljöengagemanget till källsortering av papper, plast och glas. Man tänker inte på att bilhandel via annonser i tidningar och på Internet i själva verket är en miljöbov.

Mikael har sitt kontor i en stuga på parkeringen, och bredvid den finns en kaffeservering, Café Nathalie, där man kan köpa sig en kopp kaffe, smörgås och hembakade kakor. Kaffeserveringen fyller en viktig social funktion; här kan du gå in och värma dig eller sitta ute och njuta av solskenet medan du diskuterar bilar och annat. Alla ska känna sig välkomna, och även om du inte får sålt din bil eller hittar något lämpligt objekt att köpa har du i alla fall fått några timmars avkoppling och trevlig social samvaro.

I stället för att åka land och rike runt i jakt på drömbilen, vilket både tar tid och är förödande för miljön, kan du ta dig till Järnbrottsmotet och botanisera bland bilar av alla de slag – och samtidigt göra en insats för miljön.

LÄS: Reportage från Privatmotormarknaden i Göteborgs Posten 2005-06-02:

Detta är en utskrift från Göteborgs-Posten.
Uppdaterad: 2005-05-31 14:04

Bild: CHRISTER OLOFSSON

Bilaffärer i Järnbrott
Säljare och köpare möts öga mot öga, med bilen mellan sig. Ibland blir affär av, oftast inte. Vi besökte svensk privatmotormarknad vid Järnbrottsmotet, sista lördagen i maj. Ett femtiotal mer eller mindre begagnade bilar var till försäljning, sju av dem bytte ägare innan en timma hade gått.

Marie Magnusson har med sig pappa Ingvar.
- Jag sålde min förra bil, en Nissan Micra, på det här sättet, säger Marie. Då var det i Bäckebol. Innan jag åkte dit, sa folk till mig att jag borde ta med någon som sällskap, det gjorde jag aldrig. Det kändes lite obehagligt. En annan säljare stöttade mig, när de var tuffa mot mig.
Klockan är strax efter 11 det är mulet men tryckande varmt. Bra väder att sälja bil i kanhända, om det inte börjar regna förstås. De som vill sälja sina bilar kommer inkörande, betalar 150 kronor och parkerar. Ägarna kliver ur sina fordon och väntar sedan bredvid på hågade kunder. De som säljer bil är flest män och några enstaka par. De som vankar omkring och kollar på bilarna är enbart män. Påfallande många är helt uttryckslösa i ansiktet när de snackar lite med försäljarna eller ber att få titta på valda delar av bilen.

Marie vill sälja sin Mitsubishi Lancer från 1990, som har gått 14 000 mil. Utgångspriset är 12 000 kronor och det står noga präntat på den gula lappen som sitter på vindrutan. Men det är förhandlingsbart, säger hon. Bilen har nya däck och hon har gjort sitt bästa för att putsa upp den, berättar pappa Ingvar. Marie hinner knappt ställa upp bilen förrän två väldigt intresserade köpare anmäler sig. I tur och ordning åker de en sväng för att testa bilen, med Marie vid passagerarplatsen i framsätet.

Ett par parkeringsplatser bort står en Chevrolet Caprice från 1985. Den har gått 9 000 mil och ägarna vill ha 32 000 kronor för den. Även här är priset ruckbart, berättar ena ägaren Heléne Fjellheim.
- Vi kan tänka oss att gå ner till 30 000, säger Heléne. Andor och Heléne Fjellheim tycker att Chevan är lite för stor som bruksbil. Den är fem och en halv meter lång och besvärlig att fickparkera i stan. Annars är den lättkörd med servostyrning och den har AC, säger de båda försäljarna. Reservdelarna är inte dyra. Ett komplett avgassystem kostar bara 1 800 kronor. Medan ett nytt avgassystem till en Cadillac kostar 16 000 kronor. De är själva på jakt efter en gammal Volvo att ha som andrabil, kanske en 140:a eller en Amazon. Någon sådan hittar de inte här idag. Trettio år gamla bilar är billiga för den som kan meka själv. Dessutom är de befriade från vägskatt och behöver bara besiktigas vartannat år. Hemma har de en annan "jänke", en Cadillac Civil. Det är deras "glidarbil", den kör de på fritiden, välputsad och fin.

Leif Olsson dyker upp och granskar Chevan ingående. Han gillar amerikanare, han har dem som bruksbilar, och är intresserad av Chevan.
- Priset är kanske i högsta laget, säger han till Heléne och Andor.
- Det kan vi diskutera, kontrar Helene snabbt. Men denna dag blev det ingen försäljning av för paret Fjellheim.

En blinkers trillar av på en Volvo 245:a när en spekulant rör vid den. Lite pinsamt för säljaren. På en annan bil läcker kylaren och en stor pöl bildas under. Bagageluckor och motorhuvar står uppställda. Vid en röd Audi Advent, som har gått 25 000 mil och som ägaren vill ha 8 000 kronor för, hittar vi Reza Rohanimehr med sonen Ramin, nio år. De tycker att det är kul att titta på bilar tillsammans. Ramin vet att tyska bilar är bra och gillar mest BMW, säger han. Pappa Reza står böjd över Audins motor och kollar oljan. Priset är bra för honom, han har inte tänkt sig att ge mer än 8 000 kronor för en bil.
- Oljan och framvagnen är viktig om man skall kolla en begagnad bil, säger Reza. Det får inte finnas bubblor i oljan, då är den uppblandad med vatten och packningen har gått. Ratten ska inte darra när man kör den. Priset på den här bilen är helt okey. Audi går att köra i 40 000 mil.
Trots allt är Reza inte intresserad av just den här bilen.
- Det fanns ingen olja alls på stickan, säger han tyst till mig och skakar på huvudet innan han och sonen går vidare. Det är inte bra.

Marie Magnusson med sin Mitsubishi har hittat en köpare som är villig att lägga 10 000 kronor på hennes bil. Det tycker Marie räcker och går tillsammans med köparen in i bilmarknadens chef Mikael Emdenborgs lilla bås. Nu ska de fylla i Konsumentverkets köpekontrakt. Marie och köparen bänkar sig vid det lilla bordet. Mikael Emdenborg sitter mitt emot. När det är Maries tur att skriva på kontraktet; påminner Mikael henne om legitimation.
- Oj det har jag glömt säger Marie.
- Har du inte ens körkortet med dig, fråga Mikael Emdenborg och skrattar.
- Nej, säger Marie. Det är hemma. Jag har pappa med, han ska köra mig hem.
Allmän munterhet utbryter. Köparen överlämnar en rulle med femhundringar, nyckeln byter ägare och de går ut. Marie funderar över om rattkryckan ska gå med i köpet eller om hon ska ta den med sig hem, till nästa bil.
Lite senare kör Marie iväg i Audin med köparen. Innan affären är helt avslutad ska de hem till henne och hämta vinterdäcken.

Marianne Lesslie
031-62 40 00 gpmotor@gp.se